Dåliga föräldrar

Igår var vi på Leos Lekland med Viktoria, Evelina och Ella. Det var jättekul, men vi hade nog behövt ha med en vuxen till som passar Ella, eller ett barn i Viktorias ålder som springer runt och leker med henne! Viktoria ville inte leka själv så då fick jag eller Gustav leka med henne. Men Evelina kan inte leka helt själv så då fick den som passade en vaken Ella (som vägrade ligga i vagnen) även passa Evelina. Eller så lekte Viktoria, Evelina och en av oss vuxna, men då fick den andra vuxna ha tråkigt och bara stå där med Ella som inte kan sitta eller stå själv :P
 
Nåväl, det var inte det jag ville blogga om.
 
Jag ville blogga om vilka otroligt ignoranta (dåliga) föräldrar det finns! Jag har aldrig besökt ett lekland förut så har inte riktigt varit i situationer där något sånt här kan uppstå.
 
Det var en pojke som satt i ett bollhav och ropade på sin mamma jättelänge. Han kunde inte ta sig ur bollhavet själv eftersom leklandet är uppbyggt så att det är låga stängsel överallt där man går in till själva "lekhagen". Han ropade och ropade, tills en ung kvinna till slut gick fram till honom och frågade något (jag hörde inte), pojken sträckte fram armarna och kvinnan lyfte ur pojken. Hon lyfte sedan även ut honom ur lekhagen eftersom han verkade vilja det.
 
Pojken sprang iväg medan kvinnan satte sig ner och såg lite fundersam ut. Vid det här laget trodde jag faktiskt att kvinnan var pojkens mamma, men jag förstod ganska snabbt på hennes beteende att så inte var fallet. 
 
Det fanns en väldigt hög rutschkana som pojken försökte klättra upp för en stund, sedan sprang han vidare och jag tyckte han såg både vild och vilsen ut. Jag sa till Gustav att jag går och frågar ifall han kan hitta sin mamma. Tänkte att de kan ropa upp henne i receptionen. Så jag gick fram till honom och frågade "Kan du hitta din mamma?", varpå pojken tittar lite förvånat och förskräckt på mig och springer därifrån rakt mot cafét. Han springer fram till en kvinna som sitter med ryggen emot honom och slår lätt till henne på ryggen. Då vänder sig kvinnan om och säger glatt "Nämen HEJ gubben! Heeej!" och kramar om honom, det ser ut som en glad återförening av mor och son, så jag går bara förbi utan att säga något. Först tänkte jag att jag skulle fråga om det var pojkens mamma men jag tyckte det var så uppenbart på deras beteenden och jag bestämde att jag ville undvika drama.
 
Mamman satt alltså typ 50 meter ifrån och fikade med sina kompisar medan pojken fick "springa runt" fritt och leka... Förutom att han satt fast och inte kunde ta sig ifrån bollhavet som typ är 3x3 kvm stort! Dessutom var pojken kanske bara 3-4 år gammal och jag anser inte att man kan ta hand om sig själv i den åldern. Jag vet inte hur länge han skrek efter sin mamma men hon fanns ju inte i närheten ens, hon brydde sig helt enkelt inte... 
 
Jag tycker det är HELT sjukt! Hur kan man bry sig om sitt barn så lite?
 
En annan grej också. Vi stod vid en attraktion där man har en slags stor gummibadring som man behöver för att åka ner för attraktionen. Vi köade och det såg ut som att det var fler som gjorde det också. Alla som åkte (finns kanske 3-4 badringar) struntade fullständigt i oss som köade och åkte om och om igen, säkert minst 5 gånger, utan att ge oss badringen så vi också kunde få åka. Så vi gav upp och gick. Vilka egoister!
 
Det fanns även ett rum med två massagestolar. Två kvinnor ockuperade rummet, stängde dörren och var där säkert en timme utan att ens verka tänka på att andra kanske också vill prova. Jag blev besviken över att inte hinna testa, varje gång jag gick förbi rummet så var det stängt och jag kunde se in att det var samma kvinnor hela tiden. 
 
Egoister, eller är det bara jag som är bitter?
 
Nåväl, förutom detta så hade vi skoj :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ute i det fina vårvädret

Igår mötte vi Linda och hennes son i Rothoffsparken. Det var så fint väder så förutom att umgås med dem på förmiddagen så besökte vi även två andra lekplatser efter lunch :) Jag fick till och med lite färg i ansiktet! 
 
Här är lite bilder från Rothoffsparken, det är Gustav som tagit de flesta, men några av bilderna har jag tagit :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Från augusti 2013 till idag i bilder

Nu har jag ju haft en ganska lång paus från bloggen om man inte räknar med det förra inlägget (förlossningsberättelsen) och barnens önskelista. Så jag tänkte lägga upp bilder fr.o.m. augusti förra året (2013) fram till dagens datum för att visa lite vad som hänt sedan "senast"!
 
 
Augusti 2013
 
Fem generationer! Lilla Evelina, jag, min mamma, min mormor och min gammelmormor! 
 
 
 
 
Vecka 20+1
 
 
Vi flyttade till en ny lägenhet, detta fick vi i inflyttningspresent av min mamma!
 
 
September 2013
 
 
 
 
 
 
Evelina och morbror Tommy.
 
 
Vecka 24+4
 
På öppna förskolan.
 
 
Oktober 2013
 
 
Här kunde Evelina stå utan stöd!
 
Vecka 26+3 
 
Jag och Evelina (+ mammor och barn från vår föräldragrupp) åkte tåg till Stockholm för att träffa mammor och barn från en Facebook-grupp där alla barn är i Evelinas ålder (beräknade att födas i december 2012).
 
 
 
 
 
Evelina och kompisen Melker.
 
 
 
November 2013
 
 
 
 
Moster Emilia och Evelina.
 
Tårta på Evelinas 1-årskalas!
 
 
 
 
 
December 2013
 
Vi åkte till Finland för att gå på min farmors begravning.
 
 
Vecka 37+6
 
Julafton.
 
 
 
 
 
 
Ella föddes!
 
 
 
Kusin Agnes håller i Ella för första gången
 
Evelina håller i Ella för första gången
 
Tvåbarnsmamma!
 
Januari 2014
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Februari 2014
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Min mamma och min morfar äter pannkakor!
 
Min mamma och min mormor.
 
Ella badar!
 
 
Mars 2014
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Min mamma med Ella.
 
 
 
 
Kusin Agnes och Evelina pussas.
 
 
På besök hos barnens farmor som fyllde 69 år.
 
 
 
Barnens farbror Åke och Gustav.
 
 
Evelina äter på Tuna Park.
 
Evelina myser med sin moster Emilia.
 
 
 
 
 
 
 
På kalas hos kusin Agnes som fyllde 2 år!
 
Vi var på BVC med Ella som skulle få sin första vaccination. Vi hittade Evelina stå där i väntrummet och rita duktigt på ett papper!
 
 
 
 

Förlossningen

Den 23 december 2013 runt kl 17 började värkarna. De blev starkare fram mot kvällen så då förvarnade jag mormor som skulle vara barnvakt för Evelina när det skulle vara dags att åka in.

 

Dock så hände det inte så mycket mer den kvällen.

 

Den 24 december skulle Åke med familj komma och äta julaftonsfrukost hos oss. Förberedelserna blev jobbigare än planerat då jag knappt orkade hjälpa till pga värkarna som fortsatte. Runt 09:30 gick slemproppen. Men vi ställde inte in något, så runt 10:30 kom de och vi åt frukost samt öppnade julklappar och firade jul tillsammans. Allt medan jag hade värkar.

 

 

Runt 14-tiden åkte vi sedan hem till min moster Minna och firade jul även där, med mina morföräldrar och Minnas familj. Värkarna fortsatte och det började kännas lite smått jobbigt, men det var absolut uthärdligt.

 

 
 
Runt klockan 19 ringde jag till förlossningen för säkerhets skull. Där sa de att det förmodligen bara var förvärkar och att det säkert skulle dröja 2 veckor till innan bebisen skulle komma. Jag trodde inte riktigt på det men tackade och la på. Kort därefter åkte vi hem igen.
 

Väl hemma la vi Evelina för att sova och så la vi oss själva på sängen och pustade ut efter dagens julfirande. Värkarna blev allt tätare och mer regelbundna.

 

Klockan 20:21 ringde jag förlossningen igen då jag hade regelbundna värkar med ca 3 minuters mellanrum. Jag sa till dem att nu är det nog dags för mig att åka in.

 

Gustav ringde då mormor. Hon kom hem till oss ca 20:35. Under tiden som vi väntade på henne skrek jag vid varje värk, satt på toaletten nästan konstant för att det sipprade fostervatten. Till slut kom vi iväg. Väl framme skulle vi ta oss upp till förlossningen också, vilket kändes väldigt jobbigt då vi var tvugna att ta oss fram i långa korridorer samt åka hiss för att komma fram. Jag var tvungen att stanna vid varje värk.

 

När de tog emot oss så fick jag först komma till ett mottagningsrum. Sköterskan försvann en stund och jag försökte med stora svårigheter komma upp i sängen, men innan jag tagit mig helt upp så kom hon tillbaka och sa att vi kunde flytta direkt till ett förlossningsrum. Mellan två värkar utropade jag "Nu springer vi!!" och så sprang jag, Gustav och sköterskan till förlossningsrummet.

 

Kl 21:07 kom vi in på förlossningrummet. Då var jag 7 cm öppen, fick lustgas och med hjälp av sköterskan och/eller barnmorskan (hade inte så bra koll direkt) lyckades jag byta om till sjukhusrocken. Jag orkade inte bry mig att jag låg och visade hela min nakna kropp, jag sa "äsch, jag orkar inte bry mig!", men de var snälla och knäppte rocken ändå. Sedan försvann de ut ur rummet.

 
 
 
Efter en stund skrek jag "Ring!" flera gånger till Gustav, rakt in i syrgasmasken. Han uppfattade inte vad jag sa och precis då, kl 21:19, kom barnmorskan in och jag skrek "Nu kommer den!".
 

Klockan 21:21, alltså 21 minuter efter att vi kommit in på rummet, så föddes lilla Ella! Jag fick upp henne på bröstet och utbrast "Du ser ju precis ut som lillasyster!", innan jag kom på mig själv att Evelina ju var storasyster, inte lillasyster, till Ella.

 
Runt kl 01:00 förflyttades vi till BB. Gustav hämtade Evelina senare på dagen så hon fick träffa sin lillasyster för första gången!
 
 
 
 

Innan kl 21 åkte vi hem från BB.

 

 

Tips! Läs Evelinas födelse >här<

 


8 månader, feber och babysitter!

Idag (29/7) fyllde vår stora tjej hela 8 månader!

I torsdags natt vaknade Evelina med nästan 40°C feber, hon skrek och skrek tills Alvedonen vi gett verkade. Vi misstänker Tredagarsfeber då det höll i sig ca 3 dagar och sedan fick hon lite rödfläckiga utslag på magen och armen.

Under den här perioden, och till och med efter, så har hon typ totalvägrat son spjälsäng! Ibland funkar det, men ibland börjar hon gallskrika så fort hon märker att man är på väg in i hennes rum när hon är trött!

Så vi har fått plocka fram hennes babysitter igen! Där somnar hon framför teven så att vi kan flytta över henne till spjälsängen igen! Helt sjukt... Så måste vi natta henne nästan varje gång hon ska sova nu. Och hon sover mycket nu när det är såhär varmt!!

Men babysittern är tydligen inte bara en sovplats utan även något roligt att klättra på :P

/Adeline


Evelinas namngivning

För snart en vecka sedan (lördag 25/5) hade vi Evelinas namngivning. Den höll hus i min moster Minna och hennes man Jormas trädgård. Vi hade en otrolig tur med vädret - det var riktigt varmt och härligt!
 
Här är en liten video på första delen, där jag håller ett litet nervöst välskomsstal, presenterar faddrarna och där min mamma håller ett tal om Evelinas namn. Sedan berättar jag om maten vi ska äta och då hade jag lite problem men jag gjorde mig nog förstådd till slut :P
 
 
 
Dagen började så som visas på filmen. Här är lite bilder från samma tillfälle (det är antingen mamma eller min syster Emilia som har fotat med sin egen kamera).
 
 
 
Sedan var det dags för smörgåstårta som jag försökte förklara på filmen, haha! Det verkar som att dillen på toppen har blåst iväg men man kan ju föreställa sig hur slutresultatet blev (bara dillen som saknas!). Det är huvudsakligen jag som gjort tårtorna, men har fått mycket hjälp utav mamma och Minna :) Eller ja, det är jag som har dekorerat och de har skurit bröd och kokat ägg, skurit ägg, tomat och gurka och sådär!
 
 
 
Lite familjebilder med mig, Gustav och Evelina. (Viktoria var svår att få tag på, hon var lite varstans i trädgården och lekte med de andra barnen eller de vuxna).
 
 
 
Efter maten fick gästerna gå på tipspromenad och svara på frågor som hade med Evelina att göra. Hittade inga bilder på varken tipspromenaden, vinnarna eller vinsterna men men :P
Det slutade med att vi fick ha en utslagsfråga då 3 lag hade alla rätt. De fick gissa hur många vindruvor det var i en låda. Ingen gissade rätt men de närmsta som gissade 48 (om jag minns rätt) blev segrare! Rätt svar var 60.
 
Och så lite presentöppning! Klockan hade hunnit bli ganska mycket så vi öppnade presenter samtidigt som gästerna fikade. Bättre bilder på presenterna kommer i ett senare blogginlägg :)
 
 
 
 
 
Lite bilder på gästerna!
 
 
 
 
 
Mormor Kirsi (min mamma) med Evelina :)
 
 
Och såhär såg jag ut när alla gästerna gått! Man verkligen ser hur jag pustar ut, haha :P
 
 
Men det blev riktigt lyckat! Jag är dels stolt över mig själv som klarade av att hålla i det hela och tala på scen! Maten blev lyckad och den gick dessutom åt (blev bara lite över).
 
Folk har hört av sig och tackat så mycket för dagen, och berättat att det var riktigt trevligt och även bland det bästa de gått på när det gäller namngivningar/dop! Så det känns riktigt kul!
 
Lite bilder på Evelina från samma dag. Vi bytte senare om på henne så att hon kunde få känna på gräset för första gången i sitt liv, utan att behöva fläcka ner den vita klänningen :) Men det var när alla gått hem.
 
 
 
 
 
 
Mamma filmade även Evelina denna dag. Hon har aldrig pratat såhär mycket förrän i lördags, och har nu fortsatt med detta varje dag sedan dess :) "Babababababa" säger hon här hemma nu :P
 
 
 
 

Gårdagen

Igår fick jag ett sms från en av mammorna från föräldragruppen, hon undrade om jag ville följa med på promenad.
Jag hade redan duschat och hade inget planerat just då så tänkte att det vore bra för mig att komma ut lite! Är själv ganska dålig på att ta mig ut, och det är ju inte speciellt roligt att göra det själv heller, så...
 
Vi tog en runda som totalt tog ca 2 h, men vi stannade några gånger på vägen. Vid ett tillfälle tog vi upp våra barn och lät dem klappa en häst! Jag fick lite hjärtklappning när hästen var så nära, de är ju gigantiska! HAHA!
Hoppades att varken Evelina eller hästen skulle känna att jag var lite rädd. Men jag klappade hästen lite jag med :P
 
 
När jag väl kom hem igen blev det lite stressigt. Jag hade ungefär en kvart på mig att själv äta lunch samt mata Evelina... Det gick ganska fort och smidigt till en början, tills jag skulle göra i ordning flaskan åt E... Jag hällde vatten i flaskan, so far so good... Sedan hällde jag i pulvret, och då hände något och jag tappade helt greppet om flaskan så den välte! Jag hade vatten och halvblandat pulver lite överallt... på bordet, på golvet, på tangentbordet, på fjärrkontrollen... Det var kletigt!! Lite som våt cement typ!
 
 
Evelina började skrika av hunger, jag sprang med flaskan i handen, sköljde ur den, blandade nytt åt henne och allt jag kunde göra då var ju att mata henne. Jag stirrade på geggan och min mat som jag inte hunnit äta upp, kände hur det kurrade i magen och såg hur klockan tickade ... Jag smsade Gustav och bad honom genast komma hem, han ringde mig och undrade vad som hade hänt och jag började gråta.
 
Han kom hem efter en liten stund i alla fall, torkade upp allt jag spillt och jag bara grät för att jag var så frustrerad.
 
Klockan var 13:49, vi skulle vara på BVC för vaccination 14:15. Jag hade inte ätit upp min mat än...
 
Gustav ringde och ställde in besöket. Jag tappade matlusten.
 
Vi gick och la oss. Gustav åkte snart iväg och hämtade Viktoria från dagis. Jag vaknade och sedan var dagen aningen bättre i alla fall :)
 
Vi lagade mat och sen slappade vi i soffan efter att barnen gått och lagt sig. Och vi la oss själva ganska tidigt också :)
 
Idag ska vi promenera till dagis så vi får lite frisk luft idag med, det behöver jag.. har lite ont i huvudet och känner mig otroligt seg.
 

Min dag i bilder

Jag har dammat, dammsugit, torkat av ytor, plockat undan och moppat i hela lägenheten, bakat kakor, chokladbollar och powerbars, sytt en sitt-/stöddyna, tagit hand om Evelina... Nu är Gustav hemma också och vi ska äta hamburgare. Puh!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Glass

Tofulines sojaglass var godare än Oatlys havreglass :) Var ju hos min moster igår och åt, då fick jag denna glassen till efterrätt.