Igår var vi på Leos Lekland med Viktoria, Evelina och Ella. Det var jättekul, men vi hade nog behövt ha med en vuxen till som passar Ella, eller ett barn i Viktorias ålder som springer runt och leker med henne! Viktoria ville inte leka själv så då fick jag eller Gustav leka med henne. Men Evelina kan inte leka helt själv så då fick den som passade en vaken Ella (som vägrade ligga i vagnen) även passa Evelina. Eller så lekte Viktoria, Evelina och en av oss vuxna, men då fick den andra vuxna ha tråkigt och bara stå där med Ella som inte kan sitta eller stå själv :P

 

Nåväl, det var inte det jag ville blogga om.

 

Jag ville blogga om vilka otroligt ignoranta (dåliga) föräldrar det finns! Jag har aldrig besökt ett lekland förut så har inte riktigt varit i situationer där något sånt här kan uppstå.

 

Det var en pojke som satt i ett bollhav och ropade på sin mamma jättelänge. Han kunde inte ta sig ur bollhavet själv eftersom leklandet är uppbyggt så att det är låga stängsel överallt där man går in till själva "lekhagen". Han ropade och ropade, tills en ung kvinna till slut gick fram till honom och frågade något (jag hörde inte), pojken sträckte fram armarna och kvinnan lyfte ur pojken. Hon lyfte sedan även ut honom ur lekhagen eftersom han verkade vilja det.

 

Pojken sprang iväg medan kvinnan satte sig ner och såg lite fundersam ut. Vid det här laget trodde jag faktiskt att kvinnan var pojkens mamma, men jag förstod ganska snabbt på hennes beteende att så inte var fallet. 

 

Det fanns en väldigt hög rutschkana som pojken försökte klättra upp för en stund, sedan sprang han vidare och jag tyckte han såg både vild och vilsen ut. Jag sa till Gustav att jag går och frågar ifall han kan hitta sin mamma. Tänkte att de kan ropa upp henne i receptionen. Så jag gick fram till honom och frågade "Kan du hitta din mamma?", varpå pojken tittar lite förvånat och förskräckt på mig och springer därifrån rakt mot cafét. Han springer fram till en kvinna som sitter med ryggen emot honom och slår lätt till henne på ryggen. Då vänder sig kvinnan om och säger glatt "Nämen HEJ gubben! Heeej!" och kramar om honom, det ser ut som en glad återförening av mor och son, så jag går bara förbi utan att säga något. Först tänkte jag att jag skulle fråga om det var pojkens mamma men jag tyckte det var så uppenbart på deras beteenden och jag bestämde att jag ville undvika drama.

 

Mamman satt alltså typ 50 meter ifrån och fikade med sina kompisar medan pojken fick "springa runt" fritt och leka... Förutom att han satt fast och inte kunde ta sig ifrån bollhavet som typ är 3x3 kvm stort! Dessutom var pojken kanske bara 3-4 år gammal och jag anser inte att man kan ta hand om sig själv i den åldern. Jag vet inte hur länge han skrek efter sin mamma men hon fanns ju inte i närheten ens, hon brydde sig helt enkelt inte... 

 

Jag tycker det är HELT sjukt! Hur kan man bry sig om sitt barn så lite?

 

En annan grej också. Vi stod vid en attraktion där man har en slags stor gummibadring som man behöver för att åka ner för attraktionen. Vi köade och det såg ut som att det var fler som gjorde det också. Alla som åkte (finns kanske 3-4 badringar) struntade fullständigt i oss som köade och åkte om och om igen, säkert minst 5 gånger, utan att ge oss badringen så vi också kunde få åka. Så vi gav upp och gick. Vilka egoister!

 

Det fanns även ett rum med två massagestolar. Två kvinnor ockuperade rummet, stängde dörren och var där säkert en timme utan att ens verka tänka på att andra kanske också vill prova. Jag blev besviken över att inte hinna testa, varje gång jag gick förbi rummet så var det stängt och jag kunde se in att det var samma kvinnor hela tiden. 

 

Egoister, eller är det bara jag som är bitter?

 

Nåväl, förutom detta så hade vi skoj :)